Ni vet att jag saknar min bror som tog sitt liv för nu 6år sedan. Inga konstigheter. Det är jobbigt när någon dör, men detta börjar bli löjligt, för sedan dess är det inte bara en som lämnat oss. Jag gör en liten lista enkelt (ja ni får tycka att jag är helt störd) för jag fick en tankeställare när Noelle sa: - Det är ju en hel släkt.

- John
- Farfar
- Morfar
- Mormor
- Mormors syster
- Lisas Farmor
- Lisas Farbror
Och idag avled Lisas Kusin

Lisa och jag har inte samma pappa som ni säkert förstår, han tog sitt liv när hon var 3-4år kanske?
Förstår ni att jag är härdad, om man nu kan bli det. Men någonstans kan det väl ta en pause? Och ni kanske läser i listan och tänker: men många av dom dog plötsligt.
John, ja inga kommentarer. Farfar, Lisas Farbror och kusin, var det hjärtinfarkt på. Det kan ha varit på Lisas Farmor med, men det vill jag lämna osagt.
Lisa har det tufft, hon har en relation till alla dessa på ett annat sätt än vad jag har. Men det är tufft att se syrran och ens nära må dåligt, så det påverkar en själv iaf i slutänden. Men vi är starka i familjen, vi har lärt oss den tuffa vägen.

Ja jag ville bara få ur mig det, för jag blir lite bitter på detta...