Det finns låtar som påverkar en mycket. Sedan jag flyttade till Västervik har Curly Sue varit mitt stora spöke.
Jag har kännt lycka av låten, smärta och varit riktigt förbannad.
Idag suckar jag när jag hör den, är trött på att den finns.
Jag minns första gången jag hörde den. Det var första gången jag var hemma hos en person som fanns med mig länge i bakhuvudet. Som jag kände starkt för. Jag hatade låten så mycket för den påminde om honom. Jag blev ledsen när jag hörde den för jag visste att den som den påminde mig om aldrig skulle bli min.
Från början var den fin och jag fick ett stort leende när jag hörde den för den lurade mig till dom fina minnenan. Men den har mest hela tiden gjort ont.

Tills jag träffades honom. Han som vann över den första med stora steg, Hur han lyckades kan jag inte sätta ord på. För jag är rätt chockad över det. Han förvandlade Curly Sue från smärta till glädje. Han satt 20mil i från mig och spelade och sjöng den i cam för mig och min lycka var enorm. Jag hade träffat någon som lyckades vända min smärtolåt till att inte kännas jobbig alls. Jag började le igen när jag hörde den. Jag var lycklig.
Men han valde att gå åt ett annat håll. Bort från mig. Jag var inte bra nog.

Idag är inte Curly Sue jobbig eller smärtsam. Jag drar oftast bara en djup suck. Och tänker på dom två personerna som har lyckats påverka mig så hårt under dessa två år.
Dessa två killarna som är väldigt lika på många sätt, men samtidigt väldigt olika. Den största grejen är väl mig, att jag inte var bra nog för någon av dom. 
Jag hade med dom i hela min vardag i tanken, jag var en prick i hörnet för dom.

Dom två var rätt skadade tyvärr och idag är jag glad för deras skull. Dom verkar ha det bra.
Den ena har fått tjejen han ville ha säger ryktet. Lycka åt dej.
Den andra har kommit en bit på sin priotetlista där jag inte dög till. Grattis
Och folket jag är inte så bitter som jag får texten att verka. Jag är glad för deras skull.
En dag kommer min prins på sin häst också, kanske är det på en vacker fullblod eller så kanske på en Norsk fjordhäst.
Vem vet?