Sedan i söndags har jag funderat på att skriva detta inlägg, så nu är det nog fan dags!

Jag höll på att trilla baklänges när min bästa killkompis förra söndagen berättade för mig att han kvällen innan fått en väldigt stark mening i ett sms: Det är tidigt jag vet, men jag tror jag älskar dej.
Men det var väl fint kanske ni tänker, jag tycker det är galet. Tjejen som skrivit detta har han träffat i verkliga livet en gång, en helg. Sedan har dom haft sms/msn/telefon kontakt sedan dess. Dom har väl haft kontakt i 2 månader sammanlagt vad jag vet eller kanske mindre.

Jag älskar dej är heligt för mig, väldigt få får höra det. Det fick mig att tänka på dom gångerna denna meningen första gången tagits upp i mina 3 förhållanden jag haft.

Jocke var mitt första förhållande med som var på "riktigt". Vi var 15år och träffades i "Huset" hos Ricke. Jag var full och hade väl hånglat med honom och min första mening till min kompis i fylledimman va väl typ: - Jag har hånglat med han som jag inte kan namnet på och luktar svett.
Charmigt va? Men vi fortsatte och hångla som bara två fjortisar kan den kvällen och så blev ihop någon gång därefter. Jag och min bästis Therese var väldigt noga med dom 3 orden redan då. Jag väntade hela 5 månader och vi hade ett intensivt och gulligt förhållande i 1år. Jag minns inte alls hur jag sa det, men han blev så himla glad. Jocke hade väntat länge på det. Vi umgicks dygnet runt och jag trivdes väldigt mycket med Jocke. Den där dagen han gjorde slut krossades min värld. Men jag reste mig upp igen :) Jocke och Jockes familj kommer alltid finnas nära mitt hjärta.

Erik och jag var bästa vänner i flera månader. Båda hade varsin tuff period just då som vi kämpade med. Men vi var där för varandra. Alla andra såg tidigt att det var något mellan oss, men vi var säkra på att vi bara var vänner. Vi var duktiga på att förneka för oss själva. Det tog många nätter med te, musik, gitarren, dikter och djupa samtal innan vi hamnade i min säng den där eftermiddagen. Då vi kysstes så passionerat att jag nästan missade en buss jag skulle med. Precis när vi lämnade varandra så öppnades himmlen och värdens regnskur och åska kom och den varade ända tills jag kom hem igen. Vi var väldigt djupa tillsammans och såg detta som ett tecken. Lycka är det bästa ordet att förklara detta med. Ren äkta lycka.
Jag tror att det tog kanske 2 månader för mig att säga det till Erik första gången, men då hade vi känt varandra länge innan. Jag fick inte höra samma mening tillbaka då. Erik var inte redo.
Jag minns så väl när han sa det till mig, för det blev lite konstigt. O.B.S känsliga läsare hoppar till nästa stycke!
Vi hade sex. Jag viskade i hans öra: - Det är så skönt!
Som ni alla vet har man bäst svenska och pratar klockrent och hör precis vad man säger under en sexakt. Tillbaka får jag höra: - Jag älskar dej också.
Om jag minns rätt så kom jag av för en liten stund:
Jag och Erik hade endast 5 månader ihop. Det blev för tufft för oss när han bodde i Jönköping och jag var  kvar i Vimmerby. Jag var nyss fyllda 18år (Erik är ett år yngre) och ville ut och festa och upptäcka vad livet hade att erbjuda när man blev myndig. Erik började om skolan och ville satsa på musiken. Det hela för oss blev svårt. Så vi gick skilda vägar. Än idag har vi kontakt och Erik är fortfaranrde väldigt speciel. Vi förstår varandra utan att behöva skriva en novell.

Ruben var min första sambo. Mitt vuxna förhållande med gemensamt lån och två katter, Tissy och Sessan.
Ruben och jag  träffades någon gång under mina studentveckor. Våran första kväll som vi träffades var en såndär perfekt sommarkväll. Det började i Källängen och jag satt i gräset med vänner och skolans vaktmästare (Ruben) med vän (Jakob) kom och slog sig ner. Det var då mitt intresse började gro. Martina, min vän som jag var med skulle ivägen runda med killen hon träffade (han var även min klasskamrat) Jag hade ingen lust att följa med dom och på något vänster så anslöt jag mig ensam med Ruben, Jakob och Jesus, 3 främlingar. Men kul hade vi. Den kvällen slutade med att jag och Ruben låg på asfalt brevid varandra och inväntade Martina. Vi låg där och pratade i godan ro tills Jakob kom på sin lilla BMX och råkade crascha rakt in i en öl som kom över hela mig. Under alla dessa år jag kännt Jakob nu så har jag aldrig sett honom skämmas så mycket. Något som ofta kommer upp på tal när vi är fulla.
Jag och Ruben spenderade första natten ihop och dagen efter skulle jag upp tidigt för att gå på hundutställning. Det var galet varmt och jag var bakfull och trött så in i. På eftermiddagen frågar jag Martina i ett sms om Rubbens nummer och frågar vad han heter egentligen. Jag var inte riktigt säker på att man kunde heta Ruben :)
Vi träffades mycket varje dom sista två veckorna innan studenten. Efter min studentdag flyttade jag hem till Korsberga, till mammas tvättstuga för att bo där ett år och jobba, eventuellt jobba. Eller ja jag började med att sommarjobba måndag-till fredag och varje fredag begav jag mig till Vimmerby. För han den där gamla rödhåriga mannen hade fått fröken på fall. Han ville inte ha något förhållande, men vi levde som om vi var tillsammans. Träffade varandras föräldrar och allt vad det nu hör till. Från att ha träffats i maj tills ända fram tills den 4 augusti så var vi inte ihop, men ihop. Den 4 augusti ställde jag ett ultimatom och sedan var han min.
Jag var inte bered på att säga dom magiska orden då, jag ville vänta. Vi hade nyss blivit ihop på riktigt.
Den 12 augusti är min födelsedag och den dagen skulle jag även få träffa Ruben, vi skulle mysa lite ihop. Han hade gjort räksmörgås och jag märkte att det var något han ville säga men inte fick fram.
På kvällen träffades vi ute och han drog mig nära och sa: Jag älskar dej.
Han höll med själv om att det var fel att säga det då full och dan. Men jag blev glad, killen jag var kär i försökte göra min födelsedag speciel.
Jag vet inte när jag sa orden eller när han sa det igen. Ruben och jag hade ett väldigt bra förhållande i det stora hela som byggde på tillit, skratt, ärlighet och respekt. Men vi hade våra brister oxå, det var det som gjorde att jag beslutade mig för att gå. Men jag har många fina minnen av våran tid och ångrar inte en dag av vårat förhållande.


Detta skulle ju handla om orden: Jag älskar dej. Men ist blev det min kärlekshistoria. Hur gick detta till?