min röv

Flytten höll på att ta död på mig. Seriöst.
Pack in allt var helt okej, inga trappor och en liten vagn till hjälp och inte speciellt långt.
När vi kom till Vimmerby kändes det bra, gick en omgång upp till lyan. Så långt, så var allt bra. Inga konstigheter.
Efter andra rundan insåg jag att detta skulle bli tufft. Bror valde att lyfta från släpan till trapphuset och därifrån sprang jag upp och ner. Inga konstigheter tänker ni. Jag tänker att jag bor på fjärde våningen och är extremt otränad. Svetten rann, trapphuset snurrade och jag drack vatten i varje runda i lyan. Det var som ett riktigt jävla träningspass. Jag försökte komma på folk att ringa, hitta en utväg att slippa. Men sanningen var ju att det var mina jävla saker som skulle uppför 33 miljoner trappsteg.
Men lyan den är fin, väldigt mysig och den är endast min och bara jag har nycklarna in. Det är frihet på någotvis.

Nu sitter jag här i min säng och är väldigt sliten efter dagen. Borde bädda sängen och sedan gå ner till duschen. Ja gå ner, duschfan är i källaren. Så 33 miljoner trappsteg ner och sedan 33 miljoner upp igen. Känns lockande som fan. Men just nu skulle det vara skönt att bara lägga mig ner och sova precis så som sängen är och i dom kläderna jag har på mig och njuta över att ingen klagar och att ingen kan hitta mig så.

Vet ni hur underbart det är att var i sin egna säng föresten? Det är som att bo på hotelle efter att sovit på gatan i en månad....eller vad vet jag om det? Det är iaf underbart.








NAMN:

MAIL:

BLOGG:

KOMMENTERA:

Kom ihåg mej?