Jag har haft mycket sex. Det har jag. När jag är singel är jag inte rädd för att ha sex. Man kan inte gå på torken för att man inte har en partner som man delar sin vardag med. Jag har en historia då jag hade sex för att ersätta något som saknades, för att försöka glömma det jag mådde dåligt över. Ifs så visste jag nog inte riktigt varför jag mådde dåligt, förstod det inte. Även idag så kan jag inte sätta fingret på det. Men jag satte det i mönster. Detta är så himla lite av min historia om just det, mer får ni inte idag.

Jag är ur mönstret idag. Det vet jag.
 
Det är i stort sett exakt 2 år sedan jag sa hejdå till Ruben som pojkvän. Det var väldigt svårt, men det var det som var tvunget då. Jag älskade Ruben oerhört högt, men just då kunde inte jag ge honom det han förtjänade. Ibland kan jag komma på att sakna det vi hade, vårat förhållande var väldigt tryggt. Mycket humor, bra sex och ingen svartsjuka. Vi lärde oss mycket av varandra. Vi hade brister som vi båda inte gillade hos varandra, men dom har format oss. När jag klagat på honom på skoj, att han blivit precis så som jag ville att han skulle vara. Så tittar han på mig och säger att det är min förtjänst och han insett en del saker. Det är en komplimang från hans sida, en seger för mig på något vis. Jag kan ärligt erkänna att jag hade lite svårt att acceptera att han träffade en ny. Någon som han en gång sa till mig att hon var allt han inte ville ha. När jag frågade om vi kunde ha Max hemma en helg så sa han nej, att det var så himla jobbigt.
Han visste inte då, jag visste inte då: att hon var allt han egentligen ville ha.
Jag följer hennes blogg och jag har genom den förstått att dom är perfekta för varandra. Det är dom.
Men samtidigt är det rätt svårt att se honom bygga det livet vi ville ha och väldigt konstigt att se honom som den perfekta styvpappan han blivit.
Men jag kan idag säga med handen på hjärtat: att jag är väldigt glad för hans skull, för deras skull.
Och det är tack vare hennes blogg och min nyfikenhet.
I somras sa jag upp kontakten med Ruben, har hört av mig en gång till honom och det via mess för att få en mailadress. Nu är jag på hans hemmatrakter igen och jag kommer möta honom med ett leende. Vi har aldrig varit ovänner, alltid vänner genom hela uppbrottet och allt.
Och jag är som sagt glad för hans skull och han är en härlig kille.

Hela poängen i detta blogginlägget var en helt annan sak. Men jag antar att jag behövde få mig ur det. Det andra tar vi en annan dag