När jag var yngre så sa alltid Lasse att mobilen var fastväxt i handen på mig.
Messade konstant eller så pratade. Det var väldigt viktiga saker i den åldern man var tvungen att disskutera eller någon pojk att flörta med.
Mobilen var viktig som fan, idag är den ersatt med datorn.
Men idag har jag kännt mig som en tonåring igen. Eller så får jag väl äta upp att jag sa igår till Noelle att ingen ringde mig. För idag har det ringt hela tiden känns det som. Men det är bra, få lite ordning på det hela.

Umgicks med syster idag. Berättade om min smarthet igår när jag åt kiwi. Så började vi räkna/gissa när jag åt det senast. Jag tyckte 2 år sedan lät rimligt, men det vet jag är jättefel. När jag sa att jag var typ 7år när vi upptäckte det. Och man sa högt att det var 15år sedan, tittade jag storögt och chockat på Lisa. Hennes kommentar:
- När man kan säga att det var 15 år sedan man åt något och kommer ihåg det, så börjar man inse att man är gammal.
 Herregud så rätt hon hade. Jag är någonstans mellan 22 och 23 år och om 2,5år är jag 25år. Jag har inte åldernojja, jag är bara facinerad över hur gammal jag är nu.