Jag har haft lite bloggpause. Skulle ljuga om jag säger att jag varit i top senaste tiden och det tror jag redan ni märkt.
Är jag ofta sådan här? Inte egentligen, bara det att när jag väl är det så skriver jag av mig helst.
Men för att ni ska slippa tjatet så har jag undvikit att vara här.

Jag vet inte vad han gör min vän Kalle, eller jo det vet jag. Han är ärlig och öppen. Så han får ner mig på jorden och får mig att andas lite lugnare. Det såna som han man ska ha i sitt liv.

Mamma ringde förut och det första hon säger är: Hanna vad smal du blivit.
Detta är ju inget jag på något sätt jobbat för alls. Men min hunger är inte direkt på hugget. Dessutom tar jag ingen direkt energi ifrån den.

På måndag hämtar jag och Jakob mitt hjärta i Västervik, ska bli fantastiskt. Så kommer han att bo här i en månad och göra livet en aningen lättare, det vet jag. Träna in en massa onödiga trick så att Noelle blir tokig sen :) Hahaha.
Vi ska samtidigt gå in till Matte och prata lite gadd, för snart sker det. Det ska bli himla nice faktiskt. Men den där jävla smärtan.....

Nu ska jag äta lite frukost och sedan göra mig i ordning för dagen, måste börja en timme tidigare.