Vad hände med min hjälte?
Han som fick mina ögon att tindra, som fick mig att skratta och som hade världens gosigaste skägg?
Han som var min superhjälte som bodde i det fantastiska slottet (ett fyrkantigt fult vitt hus)
Jag går på gatan där allt började och tittar emot det stora huset. Tänker på alla lyckliga stunder där och ler i smyg.
Efter igår så förstår jag så himla mycket mer.
Min pappa var en gång fantastisk med chansen att ha ett perfekt liv.
Men han valde bort det för så himla många år sedan.
Farväl pappa, hallå främling.
Jag kommer sakna dej lite mer nu.
Och jag undrar om jag kommer lyssna på bluse med det där lilla lyckopirret igen som påminner om så mycket från det att jag var liten och han min kung.