Jag är livrädd, det är jag.
Är nervös, har fjärilar i magen och halvt nollställd. Jag vet inte hur jag i ord ska förklara hur jag känner.
Jag är rädd, jätterädd. För visst är jag rädd för att du ska gå utan ett ord igen.
Tid är det jag kan ge dej...och tålamod.
Och jag andas sakta och försöker att inte vara rädd. Tar en dag i taget, sakta sakta.
Det är få personer som är värda att vänta på.